Kamilla och Helene om böcker

Sophie Kinsella har också skrivit böckerna om shopaholic, som jag gillar.

Remember me? är en ännu bättre bok med mer djup än shopaholic är. Den handlar om Lexi som vaknar upp på sjukhus och inte minns nånting alls. Det hon tror är igår är själva verket tre år sedan. På de tre åren har det hänt massor, hon har blivit chef, gift sig, blivit smalare och flyttat till en tjusig loftvåning. Lexi tror att hon vaknar upp i en dröm.

Det som gör boken spännande som en deckare är att det är helt overkligt att ta in att Lexi verkligen inte minns nånting alls, har det verkligen hänt då? Det visar sig också att det som verkar vara en dröm i sjävla verket är en mer bitterljuv sådan.

Boken har flera välskrivna avsnitt som dröjer sig kvar när jag läst ut den, och som gör att det här är en bok som får högt betyg.

Titeln är aningens obegriplig, har inte så mycket med boken att göra och sänker förväntningarna. Författaren skrev bästsäljaren Djävulen bör Prada, det höjer förväntningarna.

Boken handlar om ett tre tjejer i olika faser i livet, en lycklig singel, en ofrivillig singel och en stadgad kvinna. Nånstans i början utmanar de varandra att förändra sina roller. De tre kvinnorna lever ett flott liv på Manhattan. Slutet är inte särskilt oväntat.

Det här är inte alls en lika kul och originell bok som Weisbergers andra böcker men tillräckligt bra för att vara ett trevligt tidsfördriv på en resa eller ett jullov.

Det kan lätt verka som att jag bara läser böcker av Sheila O´Flanagan, men det är slumpen som gjorde att det blev så just nu.

Den här boken känns direkt som en bättre story. Den handlar om framgångsrika Darcey, som av någon anledning inte vill vara framgångsrik och som tror sig vara hopplös på kärlek. Det är som en deckare, varför är hon så dålig på kärlek och vem ska hon få till slut ändå? Parallellt så får vi läsa om Darceys väninna Nieve som är framgångsrik och älskar det, i USA på ett storföretag.

Det är en lagom och behaglig bok att läsa som ger det man väntat sig, och kanske en och annan insikt faktiskt slår en emellanåt. 

Om du någon gång blivit snuvad på en pojkvän precis när han tänkte fria till dig, så kommer du att känna igen dig.

Sheila O´Flanagan är tydligen en av alla chic litförfattare. Från Irland, precis som Marian Keyes

Boken handlar om två systrar, en som gift sig rikt men kanske lite olyckligt och en som lever som den andra kvinnan. Deras mamma kommer hem från en lyxsemester med en ung snygging. Ungefär så är intrigen. Storyn är hyfsad, avslutningen lyckas bli något oväntad, eller det blir i alla fall många oväntade turer. Det som jag särskilt kommer att minnas när jag lagt boken ifrån mig är berättelsen om Andie och hennes stora kärlek som lever med en annan kvinna.

 En läsvärd sommarbok!

Den här boken gillade jag jättemycket, samtidigt som jag känner att det nästan är pinsamt att vara så entusiastisk över den. Egentligen läste jag i en lite konstig bok men kände för något lättsammare och började på den här, och sen kunde jag inte riktigt sluta förrän jag hade läst ut den.

Boken handlar om en amerikansk tjej som åker till sin pojkvän i England. Det visar sig vara en besvikelse och hon hamnar i Frankrike i stället. Den här tjejen, Lizzie, har problem med att hon har en förmåga att säga fel sak vid fel tillfälle, vilket ställer till det (inte bara för henne) ibland. Mycket i boken är förutsägbart, men så är det å andra sidan ofta i sådana här böcker.

En sak jag gillade med boken är när hon anmärker på skillnader mellan attityder, utseende etc. i USA kontra Europa. Med tanke på att författarinnan är amerikanska får man väl ändå anta att bilden av hur det är i USA faktiskt stämmer. Om man råkar vara en sådan som gillar vintagekläder och har koll på designers tror jag att man uppskattar boken ännu mer.

Lagom lättläst, lagom rolig! 

/Kamilla 

Om tolvan kan jag säga att den var mycket bättre än elvan. Det fanns ingen riktig cliff hanger på slutet så nu dröjer det tills jag läser nästa.

Några reflektioner kring Janet Evanovich författarskap: Emellanåt blir det mcyket detaljer. Vi får säker tläsa tio gånger var vår hjältinna eller Ranger lägger ifrån sig sina nycklar. Det blir segt.

Och nu har Stephanie sagt nej så många gånger till män utan att de respekterar det, är det verkligen fortfarande ok? 

Jag börjar komma ikapp Kamilla på böckerna om prisjägaren/bounty huntern Stephanie Plum. Inte heller jag ska skriva så mycke tom handlingen i just dessa två böcker. Om du redan ha rläst någon av böckerna om Stephanie så känner du igen dig. Hon är några småskurkar på spåret, samtidigt som den stora Skurken jagar henne. Bilar sprängs i luften, utflykter görs med både kompanjonen Lula och mormor.

Det som är den röda tråden genom alla böckerna, och som gör att jag hängivet läser dem fast storyn är tjatig, är romanserna. Polisen Morelli eller bad guy Ranger?

Imorgon landar nr 12 genom brevinkastet. Lär väl inte få min nyfikenhet stillad då heller  

Råkade snubbla över den här boken på biblioteket. Blev glatt överraskad. Det är kul när de får in böcker man inte har läst av författare man verkligen gillar.

Den här boken är en fortsättning på Metro girl, en bok som står i min bokhylla och som var den första bok jag läste 2005. Jag antar att det kan vara en ursäkt till att jag inte alls kommer ihåg vad den handlar om, ens efter att ha läst uppföljaren samt baksidestexten? I vilket fall som helst så visade det sig att det inte är någon förlust att ha glömt vad första boken handlade om, andra boken fungerar lika bra utan den första.

Men här kommer problemet: Janet Evanovich skriver böcker som är väldigt lika varandra. Eller som i alla fall bygger på samma koncept - en tjej, (minst) en snygg kille, en hund, bovar, mord, bekymmer. Det tog mig ganska lång tid av läsning i den här boken för att kunna släppa prisjägaren Stephanie Plum och inse att Alexandra Barnaby är en annan person. Nu gör det som tur var mig inte så mycket att det problemet finns, då jag gillar konceptet. (Ett större bekymmer med att hon skriver en massa böcker som är lika varandra är att jag inte vet vilka jag redan har läst och inte. Detta har fått till följd att hon har släppt böcker som jag inte har läst, enbart eftersom jag inte har orkat kolla hur långt i Full-serien jag redan har kommit. Fast nu när jag tänker på det kanske inte det är något stort bekymmer heller. Jag överlever ändå.)

Boken handlar alltså om Alexandra Barnaby, som jobbar som spotter (orkar inte kolla upp det svenska ordet) åt NASCAR-föraren Sam Hooker, som har en hund. De blir involverade i en massa fuffens och folk dör och det är sexuell spänning i luften. Lite som vanligt alltså. En sak som fascinerade mig genom hela boken var all information om hur NASCAR fungerar. Jag kunde inte låta bli att tänka på vilket researcharbete Janet måste ha gjort. Skoj med nya kunskaper om en värld jag inte alls är insatt i!

Såhär står det för övrigt på hennes hemsida om Metro girl:
"Metro girl is the big sister to the Stephanie Plum series. The stakes are higher. The sex is sexier. The nights are hotter."
Och det är en bra beskrivning (inte för att jag minns den boken, men detsamma lär ju gälla för uppföljaren…).

/Kamilla 

Den här boken fick jag med en tidning jag råkar prenumerera på (för att jag inte har kommit mig för att säga upp prenumerationen). Den har legat och väntat på det perfekta tillfället att läsas (under en resa, eftersom den i gratisversionen är väldigt tunn). Häromdagen uppstod det där perfekta tillfället (när jag skulle gå med hunden hem till sambons föräldrar och anade att jag skulle få vänta där ett tag medan sambon snickrade tak klart, men inte ville ha för tung väska eftersom det ändå är en bit att gå).

Boken fungerade bra som tidsfördriv. Har du ett par timmar över och inte vill läsa något tungt så kan den här duga. Den var liksom varken dålig eller riktigt bra. Lite som jag hade förväntat mig, tror jag.

/Kamilla 

Det är lite klurigt att skriva om böcker som ligger långt bak i serier när man vet att andra som kommer att läsa det man skriver inte har läst böckerna innan än. Så jag nöjer mig med att konstatera att jag nu har läst Lean mean thirteen, den bok jag har längtat efter sen jag läste ut tolvan ifjol någon gång, och att den var ungefär som man kunde ha förväntat sig. Bra läsning.

En intressant fråga vad gäller serien om Stephanie Plum är om jag borde köpa på mig så att jag har hela? Som det är i nuläget har jag en (inte alls särskilt matchande) samling bestående av fjärde och femte boken som svensk pocket, sjunde som engelsk pocket, åttonde som inbunden engelsk, nionde och tionde som storpocket på engelska och så de tre böckerna efter det som inbundna på engelska. Anledningen? Tja, de hade ju de första på bibblan…sen ville jag fortsätta läsa, men då var det till att börja köpa dem själv…och då hade sjuan kommit som pocket men inte de där efter. Att jag har två böcker i svensk pocket beror på att de var billiga på någon internetbokhandel, jag har faktiskt inte läst i just de två böckerna (än).

Anyway. Om någon har missat den här fantastiska serien så är det bara att börja läsa. Första boken heter på engelska One for the money och på svenska Lovligt byte.

/Kamilla

PS. Hur går det med Eleven on top, Helene? Du kan få låna de två böcker som kommer därnäst av mig sen om du vill.

Jag känner mig rejält dum i huvudet! Efter att ha läst ut den här boken läste jag och kopplade äntligen ihop att Keyes andra böcker handlar om systrar i samma familj. Man kunde ju ha trott att efternamnet (Walsh), familjen och var de kommer ifrån skulle ha fått det att gå upp ett ljus för mig snabbare… Kan man möjligtvis skylla på att det gick lite tid och några andra böcker emellan att jag läste böckerna?

Den här boken handlar om Anna som bor med sin underbara man i New York där hon har sitt fantastiska jobb. När boken börjar ligger hon dock på soffan hemma hos sina föräldrar och återhämtar sig efter något som verkar ha varit en ganska allvarlig olycka, men hon längtar tillbaka till New York och allt hon lämnat där.

Jag hade faktiskt inte koll på att Keyes hade släppt en ny bok förrän jag såg den i expresslånhyllan på biblioteket. Jag börjar uppskatta den hyllan mer och mer. Är det en bok man verkligen vill läsa är ju sju dagars lånetid nästan en evighet.

Jag grät när jag läste den här boken (också). Jag var fortfarande helt slut både fysiskt och mentalt, och till råga på allt ensam hemma då sambon var i Stockholm i fyra dagar. Som jag grät… Det är tur att Keyes skriver roliga böcker, det balanserade upp mitt gråtande litegrann.

Det här är en bra bok, men översättningen suger. Jag blev irriterad mer än en gång på språket i boken. Läs den på engelska!

/Kamilla