Kamilla och Helene om böcker

Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet av Anette Kullenberg är en biografi om Marianne Höök.

 I min värld var Kullenberg mer bekant än Marianne Höök. Bang som var verksam samtidigt som Höök känner jag till. Efter att ha läst boken förstår jag att Kullenberg stått i skuggan av Höök och att hon nog tycker att Höök var mer beundransvärd än Bang.

Jag valde att läsa boken för att det ryktas om en kärlekshistoria mellan Höök och Olof Palme. En bit in i boken förstår jag att Marianne Höök levde och till och med intervjuade samtida Alva Myrdal. Två kvinnor, ganska olika, men båda socialdemokrater med stor svaghet för vackra kläder gärna från NK, och inredning från Svensk tenn. Å så fascinerande. 

Anette Kullebergs sätt att skriva är som hon låtit någon skriva ner vad hon talat in på ett band. Hon upprepar sig, det är talspråk och det är stycken som är oförståeliga men ändå en del av bokens charm. Jag tänker att Marianne Höök var så spännande att det är värt att ta sig igenom den röra som själva textmassan består av.

Om någon skrev en bok om mig efter min död så skulle jag inte vilja att det var en sån här bok. Man förstår att Marianne Höök är en charmerande kvinna, med ett komplicerat inre som gör det svårt för henne att vara trogen eller ens vänlig i sina nära relationer. Smart men inte särskilt djup. Vacker men inte äkta. Framgångsrik men inte lycklig. 

På jul är jag mer redo att läsa krävande böcker än annars på året. Behöver sova ikapp och sedan tar jag mig an dom, den här gången är det Anette Kullenbergs bok om Marianne Höök och så är det Per Nuders  efterlängtade bok om honom själv.

Sophie Kinsella har också skrivit böckerna om shopaholic, som jag gillar.

Remember me? är en ännu bättre bok med mer djup än shopaholic är. Den handlar om Lexi som vaknar upp på sjukhus och inte minns nånting alls. Det hon tror är igår är själva verket tre år sedan. På de tre åren har det hänt massor, hon har blivit chef, gift sig, blivit smalare och flyttat till en tjusig loftvåning. Lexi tror att hon vaknar upp i en dröm.

Det som gör boken spännande som en deckare är att det är helt overkligt att ta in att Lexi verkligen inte minns nånting alls, har det verkligen hänt då? Det visar sig också att det som verkar vara en dröm i sjävla verket är en mer bitterljuv sådan.

Boken har flera välskrivna avsnitt som dröjer sig kvar när jag läst ut den, och som gör att det här är en bok som får högt betyg.

Titeln är aningens obegriplig, har inte så mycket med boken att göra och sänker förväntningarna. Författaren skrev bästsäljaren Djävulen bör Prada, det höjer förväntningarna.

Boken handlar om ett tre tjejer i olika faser i livet, en lycklig singel, en ofrivillig singel och en stadgad kvinna. Nånstans i början utmanar de varandra att förändra sina roller. De tre kvinnorna lever ett flott liv på Manhattan. Slutet är inte särskilt oväntat.

Det här är inte alls en lika kul och originell bok som Weisbergers andra böcker men tillräckligt bra för att vara ett trevligt tidsfördriv på en resa eller ett jullov.