November 15, 2006
Den här boken fick jag som tack för att jag var med i en undersökning, jag skulle aldrig ha köpt den själv. Och efter att ha läst den är jag ganska glad för att jag inte betalade för den. Inte för att den var jättedålig, den var bara inte tillräckligt bra. Det var dock en bok som var svår att lägga ifrån sig, för allt var så förvirrande att man ville komma fram till slutet för att få reda på svaret.
Boken handlar om de tre miss Margarets, men den handlar också om massor av kvinnor (och män, för den delen) omkring dem. Det var där jag blev förvirrad. För många namn, för svårt att hålla reda på vem som var svart eller vit och vilken generation folk tillhörde.
Storyn bygger på att de tre miss Margarets begått ett brott för många år sedan, som de hållit hemligt sedan dess. Ett dödsfall och en besökande journalist leder till att historien till slut nystas upp.
Tja. Boken fungerar som tidsfördriv, men jag skulle i sådana fall rekommendera att låna den på biblioteket i stället för betala för den.
/Kamilla
Journalisten Kerstin Fredholm var nyfiken på hur det är att vara piga (städerska) i Sverige idag, så hon utgav sig helt enkelt för att vara en och fick massor av jobberbjudanden. Under ett halvår städade hon hemma hos en brokig skara människor för att få svar på frågor som vilka som skulle vara intresserade av hennes tjänster, om de skulle vilja betala vitt eller svart, hur arbetsvillkoren bakom stängda dörrar i den privata sfären är och hur man blir behandlad längst ner i hierarkin.
Notervärt är att alla hon tog anställning hos, förutom en, medvetet valde att betala svart i stället för vitt. "Härligt", kanske en moderat tänker, "då är vi ju rätt ute med våra billiga hushållsnära tjänster". Jojo. Många av de hon jobbade åt eller hade kontakt med för att eventuellt börja jobba åt verkade tycka att ungefär 60:-/timmen är ett skäligt pris att betala för städhjälp hemma. Förklara gärna för mig hur ett företag ska kunna gå runt med det resonemanget.
Det här var en väldigt intressant bok, som ger en inblick i något jag faktiskt inte alls har koll på. Snabbläst var den också, tog väl ungefär en timme eller så. Rekommenderas!
/Kamilla
November 12, 2006
Ida tipsade om den här boken. Jag tror att tipset löd ungefär såhär: "du MÅSTE läsa den, den är skitbra!".
Nu är den läst. Den är verkligen bra. Till en början läste jag bara något/några kapitel varje kväll, men sen blev jag helt plötsligt tvungen att sträckläsa tills boken var slut. Så spännande! (Olyckligtvis inträffade det när jag precis hade blivit sjuk och egentligen borde ha somnat tidigt, men det är väl sådant som händer antar jag.)
Det här är en gripande kriminalroman med intressanta personporträtt. Mest intressant är beskrivningen av Lisbeth Salander. Jag vill ju inte avslöja något för er som inte redan läst den, men om ni vill veta lite mer om henne finns förklaringen bakom i en intervju med Stieg Larsson
här.
Läs boken!
(Det enda negativa med min läsupplevelse var att jag hade fått berättat för mig att en arbetskamrat till en arbetskamrat till mig tyckte att Lisbeth Salander påminde så mycket om min arbetskamrat, att jag hela tiden letade efter vad det var han hade sett i boken. Lite såhär: "kan det ha varit det här han tänkte på? Nä…".
Men som sagt. Läs den.)
November 5, 2006
För någon sommar sedan sveptes jag med i ännu en deckarserie på TV. Den här gången Mord i sinnet. En speciell serie för att avsnitten för längre och för en gångs skull gick på djupet med motiven, drivkraften hos en seriemördare, det som jag egentligen vill läsa om.
Därför blev jag glad när jag hittade böckerna som serierna bygger på. Tyvärr är de krångligt skrivna och dåligt översatta, men bortsett från det spännande och givande. Intrigen mellan Tony Hill och Carol Jordan blir mer uttalad i böckerna, och det gillar jag också. Deckarintrigen är inte så spännande i sig, utan det är mer jakten på mördaren, vilka pusselbitar som slutligiltigt ska fälla honom, som gör att jag sträckläser boken.
/Helene
